Vad fan tror du?

Häromdagen fick jag ta skit för mitt val av godis. Det kallades "äckligt" och "farmorsgodis". Är det Ok att ta illa upp över en sådan smutskastning? Jag tycker ju personligen det är tråkigt att dessa människor inte har lärt sig njuta av livets finare saker. Sen några veckor tillbaka äter jag ju bara godis en dag i veckan och då har jag beslutat mig för att det fan ska ätas med stil, mycket godis och rätt godis. Följande lista blev resultatet:

•-          1 Maritzastång

•-          1 Lakritspipa

•-          1 Cocosstång

•-          100 g lakritskonfekt

•-          50 g Matadormix

•-          1 Chokladdelfin

•-          100 g Bridgeblandning

•-          1 Krokofant

•-          2 Snusklubbor

•-          1 Ragusa

•-          50 g Riesen

•-          1 tablettask Salmiak

•-          1 Dubbelnougat

Måste hitta en extremt välsorterad gammal tobaksaffär där allt detta kan inhandlas på en gång så att jag inte behöver ränna runt halva Helsingborg för att få lite "farmorsgodis".

Visst jag erkänner att det är lite gubbigt att gilla ovanstående, men hur jävla mycket uppskattade ni själva öl och whiskey i låt oss säga 10 års åldern? Det kommer med åldern helt enkelt.

Ja just det.

Bubblare:

•-          Skotte

•-          Marianne

•-          Nötcreme

Ciao!!

Fram till förra helgens alkoholstopp har det under rätt många veckor blivit rätt mycket fest. Vecka efter vecka har jag också fått mer och mer ont i ryggen. (tur det inte är röven för då hade man ju fan blivit rädd på riktigt). Nu har jag hittat förklaringen. På grund av någon jävla anledning får jag efter rätt mängd rom och diverse shots för mig att jag måste lyfta människor och snurra runt med dem. Hur jävla moget är det? Varför liksom?

Ett stadigt grepp runt midjan och sen upp med dem på axlarna och snurra runt. Både tjejer och killar, tunga som lätta, fulla som nyktra. Det har i alla fall satt sina spår. Fick krypa till korset och fjäska för mitt ex för att få en ordentlig massage. Det hjälpte. Tillfälligt. Helgen efter hade jag tydligen varit igång igen eftersom jag några dagar senare fick ett sms som löd:

"fortfarande yr, ska du ut i helgen?, ta det lugnt i så fall" (eller något liknande)

Allt jag kan säga är att det är Freijsans fel, det är det alltid.

Nu ska jag bara hänga i baren eller rökrutan framöver, inte leka Starke Adolf på dansgolvet.

Ciao!!

Thaimat ska ätas i plaststolar med plastbord. Thaimat ska vara kryddig. Thaimat ska ätas i varmt klimat så att man måste gå och duscha alternativt bada efteråt. Thaimat ska sköljas ner med thailändsk Fanta på flaska. Thaimat ska vara billig. Thaimat ska ätas på restaurangen/skjulet Garlic på Phi Phi.

Så är det.

Ciao!!

En tjej som kan förklara Red Line Offside samtidigt som hon har ett bra jobb och koll på sina tånaglar.

TV tips: Med hockeyrör och på höga klackar balanserar fotomodellen Linn. Regi: Josef Fares

Sänds på SVT,  lördag 27/9 16.20

Man kanske är lite miljöskadad bara för att man spelat hockey varje dag i typ 20 år, men sjukt sexigt med hockeyskydd på en vältränad TJEJkropp.

Ciao!!

• Tjejer som har en obehagligt intim relation med sina/sitt husdjur.

• Tjejer utan koll.
  
• Tjejer som bajsar.
  
• Tjejer som spelar bowling.
  
• Tjejer som går på div 3 hockey och div 6 fotboll.
  
• Tjejer som jobbar med ett mansdominerat yrke och njuter av att exempelvis ha extra många tunga verktyg i snickarbältet.
  
• Tjejer som äger en Volvo 740, med diverse dekaler.
  
• Tjejer (paddor) som tycker dem är heta bara för att en kille från Eslöv en gång sa att tjejen ifråga var sexig.
  
• Tjejer som överdriver sin yrkestitel. Att jobba på avdelningen för personlig hygien på Åhlens är liksom inte samma sak som att vara make-up artist och att jobba i kassan på Netto är inte samma sak som att vara säljare för ett internationellt företag.
  
• Tjejer som skriver fult.
  

Vi har sett ett antal stockholmsderbyn urarta de senaste åren. Matcher har avbrutits då fyrverkerier kastats in på planen och det har varit stökigt före och efter matcher. Medias fokus har varit att barnfamiljer inte vågar gå på fotboll längre. Det är tuffa små grabbar dem där supportrarna till stockholmslagen HIF och Änglarna, med betoning på små (oftast). Förhoppningsvis går det att få ordning på dessa vilsna själar också. Det verkar ju faktiskt vara så att i Sverige så är huliganrollen ofta något man växer ur när åren går. I mer fanatiska fotbollsländer tycks det nästan mer som att huliganrollen växer man mer och mer in i.  

Ett studiebesök till ett Buenos Aires derby mellan River Plate och Boca Juniors kan starkt rekommenderas för dem som vill uppleva fotbollsvåld som ett avskräckande exempel. Själv har jag nästan aldrig varit räddare än den våren 2001 då jag gick på just detta derby. Jag kom på mig själv med att undra om det verkligen var ett fotbollsderby eller ett inbördeskrig jag bevittnade.

På väg till arenan med lokalbuss blev vi rånade av Bocasupportrar och två kanadensiska killar jag åkte med blev rånade ner till bara kalsongerna. Dem stod alltså verkligen till slut iförda endast kalsonger på denna buss. Jag klarade mig enbart pga. att jag bokstavligen talat satte mig i chaufförens knä. När chauffören upptäckte vad som pågick låste han dörrarna och körde direkt till en polisstation. Smart drag kan tyckas men Bocahuliganerna slog sönder alla rutor på bussen och hoppade ut.

Det fick helt enkelt bli taxi till arenan, den fruktade häxkitteln "La Bombonera".

Oturligt nog bad vi taxichaffisen att släppa oss några kvarter från arenan vilket skulle visa sig vara ett misstag. Från där vi blev avsläppta kunde vi inte se tårgasröken och inte heller höra smattrandet av polisens konstanta beskjutning med gummikulor. Vi tänkte först ta första bästa taxi tillbaka men biljetten var ju redan betald och det är ju en upplevelse som man inte får gå miste om. Vi rörde oss i en vid cirkel runt krigszonen och lyckades till slut komma in på arenan efter en brysk kroppsvisitation.

Väl inne på arenan såg vi inte så mycket, men vi kände och hörde. Folk stod packade som sillar och hoppade i takt till sången vilket fick hela läktaren att gunga. Det ska tilläggas att läktarna på "La Bombonera" är branta, mycket branta. Någon gång i andra halvlek spårade det även ut inne på arenan. Man hade placerat supportrar till det ena laget på en läktarsektion ovanför supportrarna till andra laget. Huliganerna på översta läktaren slet helt enkelt loss stolarna och kastade ner mot folket på läktaren under. Eftersom dem stod så tätt packade hade dem ingen chans att värja sig eller springa undan vilket ledde till att folk troligen blev medvetslösa i stående position. Polisen stormade läktaren och kriget var igång igen.

Vi beslutade att lämna arenan några minuter innan slutsignalen gick för att undkomma de värsta kravallerna, vilket i alla fall ledde till att det fanns lediga taxibilar utanför arenan. Taxin fick en gratis biltvätt på vägen tillbaka till vårt "hostel" då vi passerade en rondell där en stor vattenkanon försökte skingra supportrar.

Det sjuka är att jag kan inte idag 7 år senare komma ihåg hur matchen slutade, vem som vann. Men jag kommer ihåg ovanstående. Sätt gärna några kaxiga HIF huligan kids från Elineberg mitt i detta kaos och leta sedan efter blöta fläckar vid byxgrenen.

Det är svårt att förklara men när något går snett i länder med mer fattigdom och därmed större desperation så går det verkligen snett. Man får helt enkelt lita till sin egen förmåga att ta hand om sig själv. Hoppas jag inte avskräckt någon från att åka till Buenos Aires och kolla på fotboll. Det man kan lugna sig med är att det är värst just när River möter Boca så välj en annan match om ni vill slippa den där tårgasen. Man ser ju så löjlig ut när man går runt och gråter.

Ciao!!

Humor hittar man ibland där man minst anar det. När man minst anar det brukar det också bli så mycket roligare. Inga högt ställda förväntningar liksom. SVT:s hockeykväll med Niklas Wikegård samt golfkommentatorn Göran Zachrisson är två sköna exempel. Mannen bakom följande citat är Göran Zachrisson:

Göran står för den förvirrade humorn, en sann filantrop med utsvävningar som helt gör att man glömmer bort att det är golf man tittar på.

Niklas Wikegård står mer för frispråkighet och en slags rå och hetsig humor. Det är ju väldigt populärt att plocka poppispoäng genom att "säga vad man tycker" och överdriva på ett sätt så att det skapar debatt. Inte en genre jag egentligen uppskattar, men mästaren måste man ju respektera. Mästaren det är Niklas Wikegård.

Vill du lära dig dricka vodka som en riktig man (läs ryss) ?

Kan du minst 34 olika kortspel?

Är du inte kräsen när det gäller mat?

Då kanske Transibiriska järnvägen är något för dig. Se till att åka med någon du känner eller ha med dig en bunt med bra böcker. Tristessen kan nämligen bli påtaglig då man passerar tidszon efter tidszon med ett landskap utanför fönstret som skiftar max en gång per dygn.

Se också till att ha med varma kläder om ni åker i vintertid. Att stiga av i Ulan Bator (Mongoliet) med ca -50 grader celsius är sådär spännande med fel kläder.

Man kan väl säga att målet här är meningen med själva resan. Att stiga av på stationen i Peking och ta en titt på kartan och inse att man färdats över halva jordklotet med tåg är faktiskt ganska mäktigt. Att dina muskler har börjat förtvina och att du känner dig som en halvalkis efter alla flaskor vodka du konsumerat längs vägen är liksom smällar man får ta.

Förresten! Åker du med tjejen, frun eller sambon se till att åka 1:a klass (två sängplatser i varje kupé) annars lär du inte få tömma på en vecka.

Spatsiba!!!

Ciao!!

Det är ju väldigt populärt att i sin blogg skriva in i minsta detalj vad man gjort varje dag. Det verkar som att många faktiskt tror det är intressant at läsa följande:

•-          Vilken tid personen gick upp

•-          Vad personen åt till frukost

•-          Allt personen gjorde på jobb

•-          Hur personen kom till Maxi

•-          Vad personen handlade på Maxi

•-          Vem dem träffade på Maxi

•-          Vilket Tv program personen såg på kvällen

•-          Vad personen åt på kvällen

•-          Hur det smakade

•-          Och massa annat....bla bla bla bla

Det är väl helt OK om det nu är så att personen verkligen vill skriva detta för sin egen skull. För att föra någon slags statistik över shoppingvanor eller vad som. Mitt syfte är ju istället att komma ihåg saker som redan har hänt för ett tag sedan och som har större innebörd för mig än vilken sort fullkornspasta jag hittade på Maxi. Tänkte dock då och då göra en väldigt odetaljerad veckosummering så att man inte bara lever i det förflutna.

Veckan som gick såg ut så här. (En vit vecka)

Måndag: Lugn dag på jobb, Box på SATS på kvällen, såg filmen Wanted.

Tisdag: Halvlugn dag på jobb, fika på stan, styrketräning SATS, Champions League kväll hos Sessarego.

Onsdag: Fullspäckat med möte och kundbesök, shopping på nätet, Champions League kväll hos Desco med Kirre och Kylling.

Torsdag: Mycket möte på jobb, styrketräning SATS, syrran fyllde år, tvätta, middag på Thairestaurang på kvällen med familjen, tårta hemma hos syrran.

Fredag: Jobb, Bubbel på kontoret kl 16.00 (Pommac för mig), Afterwork på Bishops Arms med Chili con carne och vin (Cola Light för mig), soffhäng hemma hos Kylling med Kirre och Rolle halva natten.

Lördag: Tennis, styrketräning, Paintball i Saxtorp med Kjerstin, Arvid, Kanakis och hans jobbpolare, soffan hos Sessarego för att kolla Rögles hemmadebut mot Färjestad, slicka såren efter paintball, Pizza.

Söndag: Läsa Stieg Larssons 3:e bok, städa, inomhusfotboll på Mcneil, Godisinköp Hemköp, Sessaregos soffa fram till 22.00. Sova. Ångest.

Allt i allt en bra vecka. Hade ju lovat mig själv en vit vecka och jag höll det. Kändes bra. Väldigt mycket soffhäng dock. Kanske blir mer fikahäng nästa vecka.

Tror att denna veckan kommer bli lugnare då nästa vecka redan ser sjukt hektisk ut.

.........det trots allt är så att vissa insikter måste man komma till själv och det kan ibland ta lite tid. Jag försökte efter mitt förra förhållande övertyga mig själv att jag var värd så mycket mer. Jag trodde inte riktigt på det själv till en början för man var så uppe i varv med alla känslor och allt annat som påverkar. Nu när veckorna har gått så är det inte längre jag som försöker övertyga mig själv om att jag är värd mer. Det är mer en slags självklarhet som hunnit ikapp mig och det känns fan så mycket bättre.  Har även efter helgens utgång kunnat konstatera att ett annat relationskapitel i mitt liv är definitivt avslutat och det känns också skönt. Nya friska tag liksom, eller som jag tror jag sa till personen ifråga "jag är glad jag hoppade av det tåget i tid". Sen är det klart så att man kan börja tvivla på sin egen människokännedom men det är väl helt enkelt så att människor inte alltid handlar rationellt. Sen är det i och för sig enligt mig en stor skillnad på att vara irrationell och en lögnare. Men men...... nya friska tag. Jag kanske kan vara bisittare till Dr. Deutsche i relationssoffan?

Ciao!!!

Kirre föreslog för ett tag sedan en mobilfri lördag. Att ingen fick ha mobilen på efter kl 18 en lördag kväll. Jag förstår honom. Av Champions League matchen häromdagen såg han max 20 minuter, resten av tiden satt han med blicken klistrad på mobiltelefonen och hans hjärna kokade nog över både en och två gånger när han funderade på hur han skulle tolka olika sms och vad han skulle svara. Kyllings telefon pep fan hela tiden den också, man skulle kunna tro dem abonnerade på målservice från någon handbollsmatch eller något.

Det var bara min och Descos telefoner som höll sig lugna. Senaste veckan har min faktiskt bara vibrerat till ett fåtal gånger och på något sätt är det lite skönt. Ha haft en hel del "leads" på sista tiden men dem har alla dött ut ungefär samtidigt och nu är det knäpptyst på sms fronten. På något sätt har man tid att tänka på så mycket andra saker och man behöver inte oroa sig över hur den kvinnliga hjärnan fungerar.

Han är lite av en relationspsykolog den goda Kirschner, en riktig klippa. Man kan väl säga som så att hade han varit lika bra på sina egna relationer som på andras så hade han kunnat bli Skånes eller i alla fall Helsingborgs egen Dr Phil. Hade gärna sett honom i Lokalkanalen, bekvämt tillbakalutad i en soffa med lite nya knepiga "relationscase" varje vecka. "Dr Deutsche" skulle programmet heta. En given succé.

Hatar ni Alanya? Vill ni ändå åka till Turkiet för att ni älskar osmanish kebab? Åk till Öludeniz, bästa stranden i Europa, eventuellt. Riktigt vykortspittoreskt, men bara för att vi svenskar inte hittat dit så innebär det inte att stället är fritt från tyskar och engelsmän. Det finns gott om neonrosa magväskor och urtvättade fotbollströjor här också. Dock inte riktigt lika illa som på många andra charterdestinationer i Europa.

Det finns ett fantastiskt trevligt litet företag som heter Tyrkieteksperten som anordnar resor dit. Gå in på http://www.tyrkieteksperten.dk/. Överlägsna sista minuten resor och även bra priser på flyg till Thailand.

Ciao!!

Var lär sig hajar simma?...................... High School!  Hahahahahahaha

Min gamla kompanjon Arvids favoritskämt, eller nej det är nog mitt favoritskämt numera. Men bara när jag ser Arvid framför mig. Skämtet suger ju men Arvid ser ut som att han ska spricka av glädje varje gång han får chansen att berätta ett torrt skämt. Det är fan humor.

Nu kan man tro att Arvid är värsta pajasen som bara drar skämt hela dagarna men låt er inte luras. Arvid har numera ett högst respektabelt jobb och enligt hans bror Oskar har han framgångsfrisyr. Denna kan beskrivas som en blandning av Lars Adaktusson och valfri filmstjärna från 60 talet. Men han förtjänar framgång Arvid, han har legat i. Bokstavligen talat ; ). Han har alltid sett till att göra så mycket som möjligt, uppleva nya saker och kämpa på. Där är vi väldigt lika, men Arvid är bättre på datorer än vad jag är. Jag är dock bättre på tennis så det jämnar ut sig.

Nu hoppas vi att Arvid hittar en lägenhet i CPH så att vi kan åka och hälsa på och "lave ballader" i Skånes huvudstad Köpenhamn.

Förresten om ni vill ha fler torra skämt så kan ni alltid ringa Arvid och fråga om han har några heta på lager. Numret ges på begäran ut till ensamma tjejer som behöver någon att värma sig med under höstsäsongen.

Ciao!!

Ibland blir man bara extremt imponerad. Jag ska inte säga att det händer så ofta, inte alls ofta faktiskt, men ibland så.

De gånger jag blir imponerad tycks det ofta vara av människor som man av en eller annan anledning tycker lite synd om. Människor som kommer ifrån svåra förhållanden eller presterar något i en tuff miljö. (Nej jag pratar inte om Zlatan Ibrahimovic, sorry P)  

På många platser runt om i världen ses det som en ynnest att överhuvudtaget ha ett jobb. Visst har ni alla haft ett riktigt tråkigt sommarjobb någon gång, eller kanske mår ni lite dåligt när ni ska gå på helgskiftet osv. osv. Ibland hjälper det faktiskt att stanna upp i vardagen och jämföra sin situation med andras.

Jämför då gärna med arbetarna vid silvergruvorna i Potosi, Bolivia. 12 timmars arbetsdagar, 6 dagar i veckan. En medellivslängd på ca 8-10 år efter det att man börjat jobba i gruvan då dammlunga totalt förstör kroppen. Ingen mat på hela dagen och extremt fysiskt arbete i temperaturer över 50 grader celsius. Deras enda lilla glädjekälla är när någon förvirrad gringo som jag får för mig att jag vill se hur stackarna har det nere i gruvan och tvingas köpa med lite Cocablad och Coca-cola som dem kan festa på. Det är så imponerande att dem gör detta dag ut och dag in bara för att kunna föda sin familj.

Om du fortfarande tycker det är jobbigt att gå iväg till ditt butiksjobb på Väla där du tvingas jobba till kl 17 (what do I know) en lördag och endast kan välja på McDonalds, Graffiti och Wok kitchen så betänk följande karriär.

Sherpa i Himalaya. Barfota och med bäranordningar konstruerade av endast rep är dem snabbare och effektivare än någon västerlänning oavsett utrustning. När en barfota Sherpa på ca 50-60 kilo med nästan lika mycket packning på ryggen halvspringer om dig och din egen 8 kilos ryggsäck och moderna trekkingskor kan man liksom inte hjälpa att känna annat än stor beundran. Att man sen känner sig sjukt otränad och kass är en annan femma.

Ni har kanske också hört hur det låter då en västerländsk klättrare förolyckas på Mt Everest:

•-          "En fransk klättrare och 9 Sherpas!!, omkom idag på väg ner från Mt. Everest.

•-          "Två amerikanska klättrare och 14 Sherpas omkom ........bla bla bla

Ni fattar. Otacksamt var ordet.

Gör dock inte det misstaget som vi gjorde att inte anlita en Sherpa (bärare). Det är deras enda möjlighet att tjäna pengar och du imponerar inte på någon (det finns fler åsnor än ogifta kvinnor i Himalaya) genom att bära din egen ryggsäck.

Givetvis glömmer man snabbt bort sånt här i sin egen vardag och man börjar snabbt gnälla över sin egen tillvaro igen. Det är både OK och naturligt men jag säger ändå "thuche ama" för att jag inte föddes till Sherpa.

Ciao!!

Thuche ama = tack mamma på Sherpa språk

Vad är det för fel på killar som avslutar sms, mail, brev ja välj vilken korrespondens ni vill med ordet kramA? Vadå krama med ett a på slutet. Vad menar dem då? Att dem vill kramas? Att personen som mottager det här meddelandet ska försöka visulisera att personen ifråga sträcker ut armarna och ger dig en  riktig bamsekram? För mig låter det bara extremt jävla gayigt och skulle jag någonsin råka lägga till ett a efter ordet kram så hoppas jag att ni slår mig, hårt, nästa gång ni ser mig. Vill dock tillägga att jag inte blir alls lika arg om det är en tjej som skriver krama -a , dem ska ju vara lite sådär gossiga och gulliga ;)

Grrrrrrrrrrrrrrrrr

Ciao!!

Jag vet inte om det gäller människor från nordöstra Skåne (a.k.a Göingebyggden) i allmänhet eller om det bara är min goda vän Putte. Men ingen kan lägga fram saker såsom Putte. Den där  allmänt negativa grundinställningen kombinerad med knivskarpa kommentarer är ju bara för festlig. Särskilt när det gäller kvinnor, förhållande och hela den biten. Eller vad sägs om följande:

"dålig utdelning" - Putte refererar till helgens utgång i Kristianstad.

"ingen fart i henne" - Putte kommenterar en tjej som inte var intresserad av honom.

"skralt utbud" - Putte, återigen om Kristianstads nöjesliv.

"så här kan vi inte ha det" - Putte stör sig på att en kollega vägrar bära kortkort på jobbet.

"hon är ju inte riktigt som alla andra" - Putte stör sig återigen på en tjej som inte tyckte att just han var mannen i hennes liv.

Fantastiskt skön snubbe den där Putte. Han ska för övrigt snart guida mig en vild natt i nöjesmetropolen Kristianstad. Kan nog bli bra......eller inte.

Ciao!!

Som personalchef och rekryterare finns det en del centrala branschbegrepp som jag ständigt kommer i kontakt med. Ett av dessa begrepp är ordet kravprofil. Jag har suttit ner med åtskilliga företag och specificerat kravprofiler för att företagen verkligen ska få det dem är ute efter. Att det inte ska bli skilsmässa redan efter några veckor p.g.a. att matchningen redan från början var för dålig. Nu tänkte jag sitta ner med mig själv och reda ut hur min kravprofil ser ut. Vet inte riktigt om detta är något som går att applicera på privatlivet då jag förhoppningsvis inte kommer att betala för min blivande frus tjänster ; ) men vi ger det ett försök.

•-          Allmänbildad

•-          Ej konflikträdd

•-          Tåla 1-2 flaskor vin utan att bli obehagligt olik den människa hon egentligen är.

•-          Inneha ett visst mått av karriärfokus.

•-          Gärna ha något gulligt specialintresse såsom bokmärke eller Märklintåg.

•-          Verkligen förstå att när det är Fotbolls VM då är det Fotbolls VM.

•-          Vara sugen på äventyr, i dess olika former.

•-          Vara självständig och kanske till och med feminist i liten skala men ändå vara så pass självsäker att hon kan ta på sig ett förkläde (endast förkläde) och skämma bort mig en hel helg om jag exempelvis är sjuk utan att detta rubbar hennes självbild av att vara en stark kvinna.

•-          Acceptera att vårt ena barn kommer heta Jordan i andranamn.

•-          Inte ligga sömnlös i en vecka bara för att ingen bussvisslat efter henne på stan på hela dagen.

•-          Gilla att resa, ganska mycket och ganska ofta.

•-          Kunna visa temperament och slå mig (bara på armen) om jag är dum.

•-          Vara ÄRLIG.

•-          Ha en del singelkompisar som jag kan hooka up med mina singelkompisar.

•-          Inte tycka att diskmaskin är onödig lyx.

•-          Vara ärlig (ja men det har jag ju redan sagt)

Är detta för mycket begärt? Troligtvis. Men sen är det ju som mamma alltid sa när man skrev önskelista som barn: "Man får önska sig vad som helst bara man inte blir sur om man inte får allt."

Ni är välkomna att skicka in ert CV med tillhörande personligt brev.

Ciao!!

För er som gillar äventyr finns det några riktiga äventyrsmecka som jag skulle vilja rekommendera.

•1)       På den Zambiska sidan av Victoriafallen finns i princip allt som kan få ditt adrenalin att pumpa. Raftingen är helt överlägsen, Men se till att vara där i rätt säsong då Zambesifloden är riktigt arg och vild.

•2)       Banos i Ecuador, massa trevliga utflykter och aktiviteter samt en konstant risk för vulkanutbrott gör detta till ett måste på din Sydamerika resa.

•3)       Rurrenabaque i Bolivia, regnskogsäventyr med möjlighet att simma med rosa delfiner i Amazonasfloden, gå på Tarantellajakt och se feta Anakondor ligga och steka sig i solen.

Övrigt: För er som inte gillar äventyr utan vill ha direkt farliga saker rekommenderas "Dödens väg" i Bolivia. Glöm inte att skriva ert testamente först.

OBS! Nu har jag inte varit på Nya Zeeland (vilket stör mig) men efter vad jag har hört så hade det nog platsat på listan.

Ciao!!

Nej nu överdrev jag lite, har faktiskt bara varit på den "gröna ön" en gång. Men det var en trevlig gång. Har tänkt en hel del på Irland på sista tiden då jag tackade nej till ett jobberbjudande där nyligen. Vet fortfarande inte om jag gjorde rätt som tackade nej men "at the end of the day" så var det för dåligt betalt. Dublin är inte direkt billigt heller.

Det som gör att jag fortfarande undrar om jag gjorde rätt är nog att jag vet jag hade haft så fruktansvärt kul där. Jag studerade för några år sedan i Amsterdam med ett helt gäng galna människor från Irland och det var också dessa människor jag hälsade på 2006 om jag inte minns fel.

Det var tider. Bodde hemma hos Sarah vars mamma var en före detta professionell tennisspelare. Under den veckan jag befann mig i Dublin verkade hennes enda uppgift vara att göra "Full Irish fry-up" till mig varje morgon. Vi snackar muffins, korv, bacon, bönor, ägg, sylt, toast. Hela kittet.

På eftermiddagarna hängde vi i Christinas lägenhet och bara sunkade ner oss med alkohol och hade allmänt trevligt. Vi spenderade även mycket tid med att planera Chris 21 årsfest som skulle bli veckans höjdpunkt, men den förtjänar ett eget inlägg, av olika anledningar.

En annan person som förtjänar ett omnämnande är James. Urtypen för en irländare. Rödlätt, krokig rygg, dåligt pigment och ett engelskt uttal som får "pigeon english" att framstå som rikssvenska. Sen kom han ju också från byn Coolafancy och hade sysslat med hästuppfödning hela livet. En sann hjälte som vet hur man dricker några dussin pints utan att gnälla.

Dags att lägga korten på bordet. Jag har en nördig hobby. Jag spelar Scrabble (Alfapet) på Internet. Där heter det Betapet och du kan också spela genom att gå in på http://www.betapet.se/.

Hade väl varit en sak om jag var riktigt grym på det, men jag suger. Jag sitter mest och funderar på fräsiga ord som kan imponera på min motståndare istället för att satsa på så mycket poäng som möjligt. Men det är som jag brukar säga, är man bara medveten om en brist så är det ingen allvarlig brist.

In och spela nu och känn hur ni är riktigt nördiga samtidigt som ni faktiskt aktiverar hjärnan i alla fall.

Lycka till!

Ciao!!

Igår när jag tog en liten kvällspromenad med en gammal polare gick vi förbi en parkerad cykel med bakljuset tänt. Jag släckte lampan. Därmed borde det inte finnas mer att skriva om förutom att jag är en sjukt snäll person som helt oegoistiskt och utan egen vinning gör sådana här heroiska insatser. Men jag är ju väldigt ärlig av naturen och måste tyvärr erkänna att i samma ögonblick som jag böjde mig ner för att släcka lampan tittade jag mig lite förstrött omkring och hoppades intensivt att en sjukt trevlig och snygg tjej skulle se och framförallt uppskatta min insats och snabbt föreslå att vi borde "ligga" lite. Ingen tittade och jag fick inte ligga. Det är ju sorgligt att man inte ens kan släcka en cykellampa utan att tänka så. Men jag kan faktiskt göra saker som är snälla och omtänksamma utan att behöva tjäna något på det. Jag kan faktiskt det, men inte igår tydligen = (

ciao!!!

Ljumskarna värker efter fotboll, armarna känns tunga efter ett gympass och antalet finnar har ökat med 500 %. Som ni förstår är inte allt guld och gröna skogar när man försöker ta tag i sitt liv och börja träna och äta lite nyttigare.
 
För att få en extra bra start på det här har jag lobbat för en drogfri helg den 19-21/9 och det verkar som om några personer har nappat. Det känns bra faktiskt. Helgen som gick var inte direkt en hälsoresa och vår lilla roadtrip till Borås 26-28/9 lär ju knappast vara nyckelhålsmärkt den heller.

Men men nu ska jag sluta gnälla, ikväll är det Box 75 på SATS och då ska "TYSKEN" få smaka på 102 kg avdankad hockeyspelare. Stackars "TYSKEN".

Ciao!!!!

Ibland känner man bara att man vill "slå ett slag" för någonting. Det kan vara en film eller en låt eller vad som helst. Fina viner, cigarrer och komplexa kulinariska upplevelser i all ära men ibland kan en så enkel sak som buteljerat vatten göra att man blir lyrisk. Jag anser mig kunna känna skillnad på ett 40 kronors vin och ett 200 kronors vin, mellan Eldorado cola och Coca-Cola samt mellan en färdigrätt från Familjen Dafgård kontra Findus. Men längre än så sträcker sig inte mitt finsmakande.

San Pellegrino vatten är dock i en klass för sig själv. Det är inte direkt någon ny het produkt detta utan bara en gammal italiensk klassiker i det övre prisläget som jag allt för länge lyckats undvika. Folk säger att de inte känner skillnad mellan Ramlösa och ICAs eget kolsyrade vatten med mera med mera. Skillnaden mellan Ramlösa och San Pellegrino är dock påtaglig. Att dricka ett glas Ramlösa efter att ha druckit San Pellegrino är som att tvångsmatas med Wasabi eller att överdosera Nezeril i vänstra näsborren. San Pellegrino är helt enkelt kvalitet. Om Ramlösa och allt annat vatten är ett bottenmöte i divison 7 så är San Pellegrino Milanoderby, om Ramlösa är en flaska Hansen Rum från Bordershop så är San Pellegrino en flaska 12-årig Havanna Club, ja ni fattar själva.

Kila nu iväg till närmsta affär och inhandla en flaska och låt er förföras.

Ciao!!

Eftersom att risken finns att någon skulle störa sig på att jag skriver Ciao efter varje inlägg trots att jag inte är italienare tänkte jag vara lite proaktiv och förekomma istället för att förekommas.
Nej jag är inte italienare och jag har inget Italien komplex, det känns helt enkelt bara sådär lite bonnigt casual att säga ciao när man avslutar något så jag tänker fortsätta med det........alltid.....kanske.

Ciao!!

• Tålamod är en dygd, ni kommer att bli överraskade.
• Rättstavning, kommatering och diverse formalia är inget jag lägger ner tid på då jag faktiskt har ett jobb att sköta, mat att laga, kläder att tvätta samt saker att avnjuta och utforska.
• För er som tycker att bloggar, det gör man bara om man har något viktigt att säga hänvisar jag till föregående inlägg där jag faktiskt avsäger mig allt ansvar beträffande att detta skulle vare en blogg med något av allmängiltigt intresse. (När jag känner att syftet med mitt bloggande är avklarat är det dock inte helt omöjligt att jag ger mig in i någon populistisk debatt och så att säga "ger min syn på saken")
• Stör er inte på att jag kan uppfattas som en självgod "besserwisser", utmana mig istället på knytnävsslagsmål i stadsparken eller annan valfri park ;)

Känner att jag gärna vill klargöra syftet med den här bloggen, inte minst för mig själv. Jag kör akademiker approachen
med bakgrund, syfte och mål. Samtidigt sänder jag en tanke av medlidande till alla er som läst/läser/ska läsa en metod/metodikkurs. Fy fan!!!!


Bakgrund:

Efter en spritmängdsmässig ganska hård helg för några veckor sedan låg jag ensam i min soffa på söndagseftermiddagen och log lite för mig själv. Jag visste, eller hade i alla fall en känsla av att det hänt massvis med roliga saker under helgen men jag kunde inte riktigt sätta fingret på något specifikt. Mitt leende förbyttes snabbt till en viss oro över ett klart försämrat närminne. Oron växte sig än starkare när jag tänkte på mitt liv mer i helhet. Även där är jag ganska säker på att jag upplevt förhållandevis ganska mycket båda roliga och spännande saker men jag kunde med kort notis endast komma på ett fåtal saker.
Det var här tanken tog form att börja skriva någon slags dagbok eller i alla fall göra lite minnesanteckningar då och då så att man har lite "stolpar" när man på framtida julaftnar ska sitta och berätta rövarhistorier för barn eller barnbarn. Nu är det dock inte 1992 och därför föll valet istället på att skriva en blogg. På en blogg kan man ju tydligen lägga till bilder och andra fräcka saker för att liksom förstärka intrycken.

Syfte:

-Att kompensera för bristen på dagböcker och andra bevis som i efterhand skulle kunna visa på att jag faktiskt gjort något vettigt eller i alla fall roligt i mit liv.
 
-Kanske glädja en eller annan i min umgängeskrets när de får läsa om vilka tokigheter (jag vet....ordet tokigheter används mycket sällan nuförtiden) de har begått eller varit inblandade i. Detta är också ett sätt för mig att kanske på ett manligt och stelt sätt visa att jag uppskattar mina vänner och andra i min närhet.




Mål:

Målet får väl helt enkelt bli att komma till bukt med den där oron över att livet hela tiden bara "kör på" och att man inte riktigt har tid till att reflektera över och minnas de saker man faktiskt varit med om.



Övrigt:

Förutom ovan nämnda är mitt mål att aldrig någonsin lägga in en bild på mig själv med texten "Det här har jag på mig idag" alternativt "dagens outfit" eller något annat byigt. Jag lovar också att sträva efter att aldrig någonsin dekorera en liten fullkornssmörgås med en perfekt skuren paprikaskiva och sedan fotografera detta tillsammans med ett glas juice och ett rött äpple och sedan skriva "dagens frukost". Skulle ni faktiskt vara intresserade av att läsa/titta på sådana här saker så har jag adressen till ett par bloggar där denna typ av inlägg förekommer minst sagt flitigt ; )