I'm impressed, are you impressed?


Ibland blir man bara extremt imponerad. Jag ska inte säga att det händer så ofta, inte alls ofta faktiskt, men ibland så.


De gånger jag blir imponerad tycks det ofta vara av människor som man av en eller annan anledning tycker lite synd om. Människor som kommer ifrån svåra förhållanden eller presterar något i en tuff miljö. (Nej jag pratar inte om Zlatan Ibrahimovic, sorry P)  


På många platser runt om i världen ses det som en ynnest att överhuvudtaget ha ett jobb. Visst har ni alla haft ett riktigt tråkigt sommarjobb någon gång, eller kanske mår ni lite dåligt när ni ska gå på helgskiftet osv. osv. Ibland hjälper det faktiskt att stanna upp i vardagen och jämföra sin situation med andras.


Jämför då gärna med arbetarna vid silvergruvorna i Potosi, Bolivia. 12 timmars arbetsdagar, 6 dagar i veckan. En medellivslängd på ca 8-10 år efter det att man börjat jobba i gruvan då dammlunga totalt förstör kroppen. Ingen mat på hela dagen och extremt fysiskt arbete i temperaturer över 50 grader celsius. Deras enda lilla glädjekälla är när någon förvirrad gringo som jag får för mig att jag vill se hur stackarna har det nere i gruvan och tvingas köpa med lite Cocablad och Coca-cola som dem kan festa på. Det är så imponerande att dem gör detta dag ut och dag in bara för att kunna föda sin familj.


Om du fortfarande tycker det är jobbigt att gå iväg till ditt butiksjobb på Väla där du tvingas jobba till kl 17 (what do I know) en lördag och endast kan välja på McDonalds, Graffiti och Wok kitchen så betänk följande karriär.


Sherpa i Himalaya. Barfota och med bäranordningar konstruerade av endast rep är dem snabbare och effektivare än någon västerlänning oavsett utrustning. När en barfota Sherpa på ca 50-60 kilo med nästan lika mycket packning på ryggen halvspringer om dig och din egen 8 kilos ryggsäck och moderna trekkingskor kan man liksom inte hjälpa att känna annat än stor beundran. Att man sen känner sig sjukt otränad och kass är en annan femma.


Ni har kanske också hört hur det låter då en västerländsk klättrare förolyckas på Mt Everest:


•-          "En fransk klättrare och 9 Sherpas!!, omkom idag på väg ner från Mt. Everest.

•-          "Två amerikanska klättrare och 14 Sherpas omkom ........bla bla bla


Ni fattar. Otacksamt var ordet.


Gör dock inte det misstaget som vi gjorde att inte anlita en Sherpa (bärare). Det är deras enda möjlighet att tjäna pengar och du imponerar inte på någon (det finns fler åsnor än ogifta kvinnor i Himalaya) genom att bära din egen ryggsäck.


Givetvis glömmer man snabbt bort sånt här i sin egen vardag och man börjar snabbt gnälla över sin egen tillvaro igen. Det är både OK och naturligt men jag säger ändå "thuche ama" för att jag inte föddes till Sherpa.



Ciao!!


Thuche ama = tack mamma på Sherpa språk


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0