Vad fan tror du?

Häromdagen fick jag ta skit för mitt val av godis. Det kallades "äckligt" och "farmorsgodis". Är det Ok att ta illa upp över en sådan smutskastning? Jag tycker ju personligen det är tråkigt att dessa människor inte har lärt sig njuta av livets finare saker. Sen några veckor tillbaka äter jag ju bara godis en dag i veckan och då har jag beslutat mig för att det fan ska ätas med stil, mycket godis och rätt godis. Följande lista blev resultatet:

•-          1 Maritzastång

•-          1 Lakritspipa

•-          1 Cocosstång

•-          100 g lakritskonfekt

•-          50 g Matadormix

•-          1 Chokladdelfin

•-          100 g Bridgeblandning

•-          1 Krokofant

•-          2 Snusklubbor

•-          1 Ragusa

•-          50 g Riesen

•-          1 tablettask Salmiak

•-          1 Dubbelnougat

Måste hitta en extremt välsorterad gammal tobaksaffär där allt detta kan inhandlas på en gång så att jag inte behöver ränna runt halva Helsingborg för att få lite "farmorsgodis".

Visst jag erkänner att det är lite gubbigt att gilla ovanstående, men hur jävla mycket uppskattade ni själva öl och whiskey i låt oss säga 10 års åldern? Det kommer med åldern helt enkelt.

Ja just det.

Bubblare:

•-          Skotte

•-          Marianne

•-          Nötcreme

Ciao!!

Fram till förra helgens alkoholstopp har det under rätt många veckor blivit rätt mycket fest. Vecka efter vecka har jag också fått mer och mer ont i ryggen. (tur det inte är röven för då hade man ju fan blivit rädd på riktigt). Nu har jag hittat förklaringen. På grund av någon jävla anledning får jag efter rätt mängd rom och diverse shots för mig att jag måste lyfta människor och snurra runt med dem. Hur jävla moget är det? Varför liksom?

Ett stadigt grepp runt midjan och sen upp med dem på axlarna och snurra runt. Både tjejer och killar, tunga som lätta, fulla som nyktra. Det har i alla fall satt sina spår. Fick krypa till korset och fjäska för mitt ex för att få en ordentlig massage. Det hjälpte. Tillfälligt. Helgen efter hade jag tydligen varit igång igen eftersom jag några dagar senare fick ett sms som löd:

"fortfarande yr, ska du ut i helgen?, ta det lugnt i så fall" (eller något liknande)

Allt jag kan säga är att det är Freijsans fel, det är det alltid.

Nu ska jag bara hänga i baren eller rökrutan framöver, inte leka Starke Adolf på dansgolvet.

Ciao!!

Thaimat ska ätas i plaststolar med plastbord. Thaimat ska vara kryddig. Thaimat ska ätas i varmt klimat så att man måste gå och duscha alternativt bada efteråt. Thaimat ska sköljas ner med thailändsk Fanta på flaska. Thaimat ska vara billig. Thaimat ska ätas på restaurangen/skjulet Garlic på Phi Phi.

Så är det.

Ciao!!

En tjej som kan förklara Red Line Offside samtidigt som hon har ett bra jobb och koll på sina tånaglar.

TV tips: Med hockeyrör och på höga klackar balanserar fotomodellen Linn. Regi: Josef Fares

Sänds på SVT,  lördag 27/9 16.20

Man kanske är lite miljöskadad bara för att man spelat hockey varje dag i typ 20 år, men sjukt sexigt med hockeyskydd på en vältränad TJEJkropp.

Ciao!!

• Tjejer som har en obehagligt intim relation med sina/sitt husdjur.

• Tjejer utan koll.
  
• Tjejer som bajsar.
  
• Tjejer som spelar bowling.
  
• Tjejer som går på div 3 hockey och div 6 fotboll.
  
• Tjejer som jobbar med ett mansdominerat yrke och njuter av att exempelvis ha extra många tunga verktyg i snickarbältet.
  
• Tjejer som äger en Volvo 740, med diverse dekaler.
  
• Tjejer (paddor) som tycker dem är heta bara för att en kille från Eslöv en gång sa att tjejen ifråga var sexig.
  
• Tjejer som överdriver sin yrkestitel. Att jobba på avdelningen för personlig hygien på Åhlens är liksom inte samma sak som att vara make-up artist och att jobba i kassan på Netto är inte samma sak som att vara säljare för ett internationellt företag.
  
• Tjejer som skriver fult.
  

Vi har sett ett antal stockholmsderbyn urarta de senaste åren. Matcher har avbrutits då fyrverkerier kastats in på planen och det har varit stökigt före och efter matcher. Medias fokus har varit att barnfamiljer inte vågar gå på fotboll längre. Det är tuffa små grabbar dem där supportrarna till stockholmslagen HIF och Änglarna, med betoning på små (oftast). Förhoppningsvis går det att få ordning på dessa vilsna själar också. Det verkar ju faktiskt vara så att i Sverige så är huliganrollen ofta något man växer ur när åren går. I mer fanatiska fotbollsländer tycks det nästan mer som att huliganrollen växer man mer och mer in i.  

Ett studiebesök till ett Buenos Aires derby mellan River Plate och Boca Juniors kan starkt rekommenderas för dem som vill uppleva fotbollsvåld som ett avskräckande exempel. Själv har jag nästan aldrig varit räddare än den våren 2001 då jag gick på just detta derby. Jag kom på mig själv med att undra om det verkligen var ett fotbollsderby eller ett inbördeskrig jag bevittnade.

På väg till arenan med lokalbuss blev vi rånade av Bocasupportrar och två kanadensiska killar jag åkte med blev rånade ner till bara kalsongerna. Dem stod alltså verkligen till slut iförda endast kalsonger på denna buss. Jag klarade mig enbart pga. att jag bokstavligen talat satte mig i chaufförens knä. När chauffören upptäckte vad som pågick låste han dörrarna och körde direkt till en polisstation. Smart drag kan tyckas men Bocahuliganerna slog sönder alla rutor på bussen och hoppade ut.

Det fick helt enkelt bli taxi till arenan, den fruktade häxkitteln "La Bombonera".

Oturligt nog bad vi taxichaffisen att släppa oss några kvarter från arenan vilket skulle visa sig vara ett misstag. Från där vi blev avsläppta kunde vi inte se tårgasröken och inte heller höra smattrandet av polisens konstanta beskjutning med gummikulor. Vi tänkte först ta första bästa taxi tillbaka men biljetten var ju redan betald och det är ju en upplevelse som man inte får gå miste om. Vi rörde oss i en vid cirkel runt krigszonen och lyckades till slut komma in på arenan efter en brysk kroppsvisitation.

Väl inne på arenan såg vi inte så mycket, men vi kände och hörde. Folk stod packade som sillar och hoppade i takt till sången vilket fick hela läktaren att gunga. Det ska tilläggas att läktarna på "La Bombonera" är branta, mycket branta. Någon gång i andra halvlek spårade det även ut inne på arenan. Man hade placerat supportrar till det ena laget på en läktarsektion ovanför supportrarna till andra laget. Huliganerna på översta läktaren slet helt enkelt loss stolarna och kastade ner mot folket på läktaren under. Eftersom dem stod så tätt packade hade dem ingen chans att värja sig eller springa undan vilket ledde till att folk troligen blev medvetslösa i stående position. Polisen stormade läktaren och kriget var igång igen.

Vi beslutade att lämna arenan några minuter innan slutsignalen gick för att undkomma de värsta kravallerna, vilket i alla fall ledde till att det fanns lediga taxibilar utanför arenan. Taxin fick en gratis biltvätt på vägen tillbaka till vårt "hostel" då vi passerade en rondell där en stor vattenkanon försökte skingra supportrar.

Det sjuka är att jag kan inte idag 7 år senare komma ihåg hur matchen slutade, vem som vann. Men jag kommer ihåg ovanstående. Sätt gärna några kaxiga HIF huligan kids från Elineberg mitt i detta kaos och leta sedan efter blöta fläckar vid byxgrenen.

Det är svårt att förklara men när något går snett i länder med mer fattigdom och därmed större desperation så går det verkligen snett. Man får helt enkelt lita till sin egen förmåga att ta hand om sig själv. Hoppas jag inte avskräckt någon från att åka till Buenos Aires och kolla på fotboll. Det man kan lugna sig med är att det är värst just när River möter Boca så välj en annan match om ni vill slippa den där tårgasen. Man ser ju så löjlig ut när man går runt och gråter.

Ciao!!

Humor hittar man ibland där man minst anar det. När man minst anar det brukar det också bli så mycket roligare. Inga högt ställda förväntningar liksom. SVT:s hockeykväll med Niklas Wikegård samt golfkommentatorn Göran Zachrisson är två sköna exempel. Mannen bakom följande citat är Göran Zachrisson:

Göran står för den förvirrade humorn, en sann filantrop med utsvävningar som helt gör att man glömmer bort att det är golf man tittar på.

Niklas Wikegård står mer för frispråkighet och en slags rå och hetsig humor. Det är ju väldigt populärt att plocka poppispoäng genom att "säga vad man tycker" och överdriva på ett sätt så att det skapar debatt. Inte en genre jag egentligen uppskattar, men mästaren måste man ju respektera. Mästaren det är Niklas Wikegård.

Vill du lära dig dricka vodka som en riktig man (läs ryss) ?

Kan du minst 34 olika kortspel?

Är du inte kräsen när det gäller mat?

Då kanske Transibiriska järnvägen är något för dig. Se till att åka med någon du känner eller ha med dig en bunt med bra böcker. Tristessen kan nämligen bli påtaglig då man passerar tidszon efter tidszon med ett landskap utanför fönstret som skiftar max en gång per dygn.

Se också till att ha med varma kläder om ni åker i vintertid. Att stiga av i Ulan Bator (Mongoliet) med ca -50 grader celsius är sådär spännande med fel kläder.

Man kan väl säga att målet här är meningen med själva resan. Att stiga av på stationen i Peking och ta en titt på kartan och inse att man färdats över halva jordklotet med tåg är faktiskt ganska mäktigt. Att dina muskler har börjat förtvina och att du känner dig som en halvalkis efter alla flaskor vodka du konsumerat längs vägen är liksom smällar man får ta.

Förresten! Åker du med tjejen, frun eller sambon se till att åka 1:a klass (två sängplatser i varje kupé) annars lär du inte få tömma på en vecka.

Spatsiba!!!

Ciao!!

Det är ju väldigt populärt att i sin blogg skriva in i minsta detalj vad man gjort varje dag. Det verkar som att många faktiskt tror det är intressant at läsa följande:

•-          Vilken tid personen gick upp

•-          Vad personen åt till frukost

•-          Allt personen gjorde på jobb

•-          Hur personen kom till Maxi

•-          Vad personen handlade på Maxi

•-          Vem dem träffade på Maxi

•-          Vilket Tv program personen såg på kvällen

•-          Vad personen åt på kvällen

•-          Hur det smakade

•-          Och massa annat....bla bla bla bla

Det är väl helt OK om det nu är så att personen verkligen vill skriva detta för sin egen skull. För att föra någon slags statistik över shoppingvanor eller vad som. Mitt syfte är ju istället att komma ihåg saker som redan har hänt för ett tag sedan och som har större innebörd för mig än vilken sort fullkornspasta jag hittade på Maxi. Tänkte dock då och då göra en väldigt odetaljerad veckosummering så att man inte bara lever i det förflutna.

Veckan som gick såg ut så här. (En vit vecka)

Måndag: Lugn dag på jobb, Box på SATS på kvällen, såg filmen Wanted.

Tisdag: Halvlugn dag på jobb, fika på stan, styrketräning SATS, Champions League kväll hos Sessarego.

Onsdag: Fullspäckat med möte och kundbesök, shopping på nätet, Champions League kväll hos Desco med Kirre och Kylling.

Torsdag: Mycket möte på jobb, styrketräning SATS, syrran fyllde år, tvätta, middag på Thairestaurang på kvällen med familjen, tårta hemma hos syrran.

Fredag: Jobb, Bubbel på kontoret kl 16.00 (Pommac för mig), Afterwork på Bishops Arms med Chili con carne och vin (Cola Light för mig), soffhäng hemma hos Kylling med Kirre och Rolle halva natten.

Lördag: Tennis, styrketräning, Paintball i Saxtorp med Kjerstin, Arvid, Kanakis och hans jobbpolare, soffan hos Sessarego för att kolla Rögles hemmadebut mot Färjestad, slicka såren efter paintball, Pizza.

Söndag: Läsa Stieg Larssons 3:e bok, städa, inomhusfotboll på Mcneil, Godisinköp Hemköp, Sessaregos soffa fram till 22.00. Sova. Ångest.

Allt i allt en bra vecka. Hade ju lovat mig själv en vit vecka och jag höll det. Kändes bra. Väldigt mycket soffhäng dock. Kanske blir mer fikahäng nästa vecka.

Tror att denna veckan kommer bli lugnare då nästa vecka redan ser sjukt hektisk ut.

.........det trots allt är så att vissa insikter måste man komma till själv och det kan ibland ta lite tid. Jag försökte efter mitt förra förhållande övertyga mig själv att jag var värd så mycket mer. Jag trodde inte riktigt på det själv till en början för man var så uppe i varv med alla känslor och allt annat som påverkar. Nu när veckorna har gått så är det inte längre jag som försöker övertyga mig själv om att jag är värd mer. Det är mer en slags självklarhet som hunnit ikapp mig och det känns fan så mycket bättre.  Har även efter helgens utgång kunnat konstatera att ett annat relationskapitel i mitt liv är definitivt avslutat och det känns också skönt. Nya friska tag liksom, eller som jag tror jag sa till personen ifråga "jag är glad jag hoppade av det tåget i tid". Sen är det klart så att man kan börja tvivla på sin egen människokännedom men det är väl helt enkelt så att människor inte alltid handlar rationellt. Sen är det i och för sig enligt mig en stor skillnad på att vara irrationell och en lögnare. Men men...... nya friska tag. Jag kanske kan vara bisittare till Dr. Deutsche i relationssoffan?

Ciao!!!

Kirre föreslog för ett tag sedan en mobilfri lördag. Att ingen fick ha mobilen på efter kl 18 en lördag kväll. Jag förstår honom. Av Champions League matchen häromdagen såg han max 20 minuter, resten av tiden satt han med blicken klistrad på mobiltelefonen och hans hjärna kokade nog över både en och två gånger när han funderade på hur han skulle tolka olika sms och vad han skulle svara. Kyllings telefon pep fan hela tiden den också, man skulle kunna tro dem abonnerade på målservice från någon handbollsmatch eller något.

Det var bara min och Descos telefoner som höll sig lugna. Senaste veckan har min faktiskt bara vibrerat till ett fåtal gånger och på något sätt är det lite skönt. Ha haft en hel del "leads" på sista tiden men dem har alla dött ut ungefär samtidigt och nu är det knäpptyst på sms fronten. På något sätt har man tid att tänka på så mycket andra saker och man behöver inte oroa sig över hur den kvinnliga hjärnan fungerar.

Han är lite av en relationspsykolog den goda Kirschner, en riktig klippa. Man kan väl säga som så att hade han varit lika bra på sina egna relationer som på andras så hade han kunnat bli Skånes eller i alla fall Helsingborgs egen Dr Phil. Hade gärna sett honom i Lokalkanalen, bekvämt tillbakalutad i en soffa med lite nya knepiga "relationscase" varje vecka. "Dr Deutsche" skulle programmet heta. En given succé.

Hatar ni Alanya? Vill ni ändå åka till Turkiet för att ni älskar osmanish kebab? Åk till Öludeniz, bästa stranden i Europa, eventuellt. Riktigt vykortspittoreskt, men bara för att vi svenskar inte hittat dit så innebär det inte att stället är fritt från tyskar och engelsmän. Det finns gott om neonrosa magväskor och urtvättade fotbollströjor här också. Dock inte riktigt lika illa som på många andra charterdestinationer i Europa.

Det finns ett fantastiskt trevligt litet företag som heter Tyrkieteksperten som anordnar resor dit. Gå in på http://www.tyrkieteksperten.dk/. Överlägsna sista minuten resor och även bra priser på flyg till Thailand.

Ciao!!

Var lär sig hajar simma?...................... High School!  Hahahahahahaha

Min gamla kompanjon Arvids favoritskämt, eller nej det är nog mitt favoritskämt numera. Men bara när jag ser Arvid framför mig. Skämtet suger ju men Arvid ser ut som att han ska spricka av glädje varje gång han får chansen att berätta ett torrt skämt. Det är fan humor.

Nu kan man tro att Arvid är värsta pajasen som bara drar skämt hela dagarna men låt er inte luras. Arvid har numera ett högst respektabelt jobb och enligt hans bror Oskar har han framgångsfrisyr. Denna kan beskrivas som en blandning av Lars Adaktusson och valfri filmstjärna från 60 talet. Men han förtjänar framgång Arvid, han har legat i. Bokstavligen talat ; ). Han har alltid sett till att göra så mycket som möjligt, uppleva nya saker och kämpa på. Där är vi väldigt lika, men Arvid är bättre på datorer än vad jag är. Jag är dock bättre på tennis så det jämnar ut sig.

Nu hoppas vi att Arvid hittar en lägenhet i CPH så att vi kan åka och hälsa på och "lave ballader" i Skånes huvudstad Köpenhamn.

Förresten om ni vill ha fler torra skämt så kan ni alltid ringa Arvid och fråga om han har några heta på lager. Numret ges på begäran ut till ensamma tjejer som behöver någon att värma sig med under höstsäsongen.

Ciao!!

Ibland blir man bara extremt imponerad. Jag ska inte säga att det händer så ofta, inte alls ofta faktiskt, men ibland så.

De gånger jag blir imponerad tycks det ofta vara av människor som man av en eller annan anledning tycker lite synd om. Människor som kommer ifrån svåra förhållanden eller presterar något i en tuff miljö. (Nej jag pratar inte om Zlatan Ibrahimovic, sorry P)  

På många platser runt om i världen ses det som en ynnest att överhuvudtaget ha ett jobb. Visst har ni alla haft ett riktigt tråkigt sommarjobb någon gång, eller kanske mår ni lite dåligt när ni ska gå på helgskiftet osv. osv. Ibland hjälper det faktiskt att stanna upp i vardagen och jämföra sin situation med andras.

Jämför då gärna med arbetarna vid silvergruvorna i Potosi, Bolivia. 12 timmars arbetsdagar, 6 dagar i veckan. En medellivslängd på ca 8-10 år efter det att man börjat jobba i gruvan då dammlunga totalt förstör kroppen. Ingen mat på hela dagen och extremt fysiskt arbete i temperaturer över 50 grader celsius. Deras enda lilla glädjekälla är när någon förvirrad gringo som jag får för mig att jag vill se hur stackarna har det nere i gruvan och tvingas köpa med lite Cocablad och Coca-cola som dem kan festa på. Det är så imponerande att dem gör detta dag ut och dag in bara för att kunna föda sin familj.

Om du fortfarande tycker det är jobbigt att gå iväg till ditt butiksjobb på Väla där du tvingas jobba till kl 17 (what do I know) en lördag och endast kan välja på McDonalds, Graffiti och Wok kitchen så betänk följande karriär.

Sherpa i Himalaya. Barfota och med bäranordningar konstruerade av endast rep är dem snabbare och effektivare än någon västerlänning oavsett utrustning. När en barfota Sherpa på ca 50-60 kilo med nästan lika mycket packning på ryggen halvspringer om dig och din egen 8 kilos ryggsäck och moderna trekkingskor kan man liksom inte hjälpa att känna annat än stor beundran. Att man sen känner sig sjukt otränad och kass är en annan femma.

Ni har kanske också hört hur det låter då en västerländsk klättrare förolyckas på Mt Everest:

•-          "En fransk klättrare och 9 Sherpas!!, omkom idag på väg ner från Mt. Everest.

•-          "Två amerikanska klättrare och 14 Sherpas omkom ........bla bla bla

Ni fattar. Otacksamt var ordet.

Gör dock inte det misstaget som vi gjorde att inte anlita en Sherpa (bärare). Det är deras enda möjlighet att tjäna pengar och du imponerar inte på någon (det finns fler åsnor än ogifta kvinnor i Himalaya) genom att bära din egen ryggsäck.

Givetvis glömmer man snabbt bort sånt här i sin egen vardag och man börjar snabbt gnälla över sin egen tillvaro igen. Det är både OK och naturligt men jag säger ändå "thuche ama" för att jag inte föddes till Sherpa.

Ciao!!

Thuche ama = tack mamma på Sherpa språk