Full Irish fry-up eller kära gamla Irland


Nej nu överdrev jag lite, har faktiskt bara varit på den "gröna ön" en gång. Men det var en trevlig gång. Har tänkt en hel del på Irland på sista tiden då jag tackade nej till ett jobberbjudande där nyligen. Vet fortfarande inte om jag gjorde rätt som tackade nej men "at the end of the day" så var det för dåligt betalt. Dublin är inte direkt billigt heller.

Det som gör att jag fortfarande undrar om jag gjorde rätt är nog att jag vet jag hade haft så fruktansvärt kul där. Jag studerade för några år sedan i Amsterdam med ett helt gäng galna människor från Irland och det var också dessa människor jag hälsade på 2006 om jag inte minns fel.


Det var tider. Bodde hemma hos Sarah vars mamma var en före detta professionell tennisspelare. Under den veckan jag befann mig i Dublin verkade hennes enda uppgift vara att göra "Full Irish fry-up" till mig varje morgon. Vi snackar muffins, korv, bacon, bönor, ägg, sylt, toast. Hela kittet.


På eftermiddagarna hängde vi i Christinas lägenhet och bara sunkade ner oss med alkohol och hade allmänt trevligt. Vi spenderade även mycket tid med att planera Chris 21 årsfest som skulle bli veckans höjdpunkt, men den förtjänar ett eget inlägg, av olika anledningar.


En annan person som förtjänar ett omnämnande är James. Urtypen för en irländare. Rödlätt, krokig rygg, dåligt pigment och ett engelskt uttal som får "pigeon english" att framstå som rikssvenska. Sen kom han ju också från byn Coolafancy och hade sysslat med hästuppfödning hela livet. En sann hjälte som vet hur man dricker några dussin pints utan att gnälla.


Det enda som var lite jobbigt med de irländska boysen var deras övertygelse om att de flesta skandinaviska killar är gay. Dem tyckte helt enkelt att vi var väldigt fåfänga. Jag som endast ser till att raka mig, borsta tänderna och slänga i lite vax i håret framstod som "Mr Metrosexual himself" i deras omgivning och det säger väl egentligen det mesta. Men det är klart att är man uppväxt med rugby, raggarduschar och Guinness så är man kanske lite mer manlig....eller inte.

Ciao!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0